Ibland är bloggen seriös, tro det eller ej. Naturskyddsföreningen håller på med en kartläggning av igelkottar eftersom de tydligen minskat betydligt i antal. Bloggen har gillat igelkottar ända sen bloggen spelade Sonic the Hedgehog i sin barndom, så det minsta blogge begär är att ni, ärade läsare, kanske kan att fylla i ett formulär på deras hemsida:
http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/efterlysning-har-du-sett-en-igelkott
Pliiiiiz?
Resultatet av att ge sig ut och springa efter att inte tränat på tre månader: en pungspark i självförtroendet. Och konditionen ska vi inte prata om. Så nu blir det elljusspåret ikväll.
På allmän begäran (nåja, EN person, och den personen var med på resan) så kommer här ett rese/matreportage från ett av Europas u-länder, nämligen Storbritannien, och närmare bestämt den plats som de gamla romarna behagade döpa till Londinium.
Planet avgick från Säve (”Göteborg City Airport”, viiiiiiiisst…”Outside Göteborg on the landsbygd Airport” snarare)i arla morgontid. Svärfar körde. Bloggen sov i baksätet. När vi kom dit gick brandlarmet på flygplatsen, trots alla skyltar om att det var en rökfri flygplats. Antar att man kan kalla det göteborgshumor? Incheckning osv gick fint till slut, och solstrålarna på Ryan Air försökte sälja skraplotter på planet som om vi inte fick landningstillstånd annars. Väl på plats förgyllde ett gäng italienare bussresan in från Stansted med att fotografera exakt alla byggnader i London genom bussfönstret (”Ooh, Marks & Spencers *klick*) och bloggen fick bita sig i kinden för att inte skrika ”It’sa mee, Mariooo!”. men det gick med nöd och näppe att undvika en internationell incident.
Hotellet hade lyckats få en vattenläcka på vårt rum och hade därför bokat in oss på ett närliggande hotell en kort taxiresa bort. Varför han inte bokade in oss på nåt av hotellen på samma gata framgick dock inte. Det hotellet var dock överbokat, så de hade i sin tur bokat in oss på ett annat hotell – dock tvärs över gatan den här gången. Tänk er när Indiana Jones reseer genom världen, så kan ni dra ett likadant rött streck på en London-karta så fattar ni ungefär. Endast bloggens änglalika tålamod och det faktum att det här tredje hotellet faktiskt var ett bra hotell gjorde att FN slapp inkallas. Däremot hade knäpptorsken på första hotellet glömt att lämna tillbaka passet till bloggen, så en skoj promenad tillbaks till hotell nummer ett var ett faktum innan nåt så exotiskt som Westfield giganto-köpcenter uppsöktes så här på eftermiddagen.
Där fanns en superhjältekollega:
Och en av bloggens idoler hade en restaurang där:
Med facit i hand så blev det den dyraste måltiden, men inte den godaste. Den var absolut helt ok, tro inget annat, men bloggen tycker nog att den spagetti carbonara som Paolo Roberto har i sin kokbok, och är den som lagas i bloggens residens, är vida överlägsen Jamie Olivers motsvarighet.
Dagen avslutades på M&S för lite snask, vatten, osv.
Nästa dag flyttade vi alltså till vårt ursprungliga hotell, dock efter en frukost på stan. Man måste köpa en engelsk frukost så man kan få klaga över hur usel en engelsk frukost är. Så är det skrivet. Så nu klagar jag över hur usel en engelsk frukost är. Sorglig liksom.
Dagen fördrevs på svenskkolonin Oxford Street, bla på Hamleys där man kunde himla med ögonen åt svindyra Paddingtonbjörnar och en arbetsmiljö som får insidan av ett flipperspel att kännas som ett buddistkloster i jämförelse. Vi hittade efter viss för-irring ett ställe där man kunde käka rätt schysta burgare (som alla vet är bloggen en burgar-knarkare av rang) med sötpotatis-fries, vilket är nåt som kedjor här i Svedala allvarligt borde fundera på att ta in i sortimentet.
Vi hann under dagarna även med att leka lite turister:
Och framförallt, käka lite schysst street food! Wahacha-burritos som hör och häpna inte innehöll Santa Maria-kryddor utan riktigt gott kryddat kött. Sambon tyckte naturligtvis att man inte kan ha såna mystiska saker som ris och bönor i burriton. Men gott var det, och Wahacha gömmer sig förutom i restaurangform runt om i London alltså även i en vagn ganska nära London Eye.
Och under torsdagen besöka Covent Garden och området däromkring, och såg dels guldgubbar och andra riktigt bra gatuartister, och fick möjligheten att köpa riktigt trevlig pulled pork eftersom det verkar vara matmarknad varje torsdag där. Det var en punk/rockabillytjej som sålde en av de godaste brownies jag nånsin ätit där också. Man hade kunnat äta sig riktigt tjock där. Och då missade vi ändå Shake Schack som öppnade några dagar efter att vi kom hem…
Området däromkring var också rätt trevligt, och vi testade en riktig Afternoon Tea, trots att bloggen tycker att te inte smakar nåt vidare. Det gjorde det inte den här gången heller, så det skeppet har nog seglat. God marmelad dock!
Kikade även in på British Museum, som kan vara det ABSOLUT TRÅKIGASTE muséum som bloggen någonsin besökt. Sanslöst trist. Men knökfullt!
Sista dagen lallade vi mest runt med en stor väska i väntan på att få åka hem, så man äntligen fick ta en obligatorisk moln+vinge-bild.
bonjourparesse 