Ibland känns det som att jag inte lyssnar på ny musik. Det är samma gamla band som när jag gick i gymnasiet.
Men det är när jag hör sånt här som jag inser att det gör ta mig fan ingenting.
Ibland känns det som att jag inte lyssnar på ny musik. Det är samma gamla band som när jag gick i gymnasiet.
Men det är när jag hör sånt här som jag inser att det gör ta mig fan ingenting.
Det slog mig under gårdagens tv-session i det Lundgren/Karlssonska residenset att det fanns ytterligare medlemmar i den snabbtväxande klubben Barn på BUP. Här är de två nyaste kidsen:
Joey ”Min pappa är en seriemördare med taskig smak när det gäller kompisar och min mamma har varit ihop med en alkoholiserad FBI-kille” Matthews från The Following, säsongsfinal nästa vecka dessutom!
Och kandidat nummer två kräver nästan ingen presentation alls – Norman ”Mommy issues” Bates!
Nu så här i dagarna då The Walking Dead har slutat för säongen och Game Of Thrones har börjat måste det väl ändå finnas fler som undrar samma sak som jag:
Vilken av de här två herrarna är det egentligen som mest behöver boka tid på BUP?
Är det herr Karl ”Jag sköt min mamma i huvudet, sköt en snubbe i skogen, slaktar zombies på löpande band” Grimes?
Eller är det herr Joffrey ”Jag fick två prostituerade i födelsedagspresent och lät dem spöa upp varandra med ett taggigt basebollträ, dödar mina undersåtar för att jag har en dålig dag, blir upphetsad av ett armborst” Baratheon?
Jag tänker på henne ibland.
Det var några år sedan. Tåget på väg hem från Skåne via Göteborg. Vi var nog nära Halmstad.
Hon satt ett par rader längre fram med sina vänner. De skrattade. Hade trevligt.
Jag satt tyst med en bok. Jag har glömt vilken.
Jag minns det som en bra dag. Solen sken. Havet låg spegelblankt.
Jag minns hennes ord, ord som jag aldrig kommer att glömma:
Hon tittade ut genom fönstret och frågade sina vänner:
”Är det där Östersjön?”
Och varje gång jag tänker på det dör en geografilärare av skam.
Men för i helvete! Det är A-U-T-O-M-A-T-I-S-K-A dörrar. De öppnas inte för att du trycker på knappen. De öppnas A-U-T-O-M-A-T-I-S-K-T!
Eller om det fortfarande är för svårt att förstå: då säger vi att de öppnas med magi.
Okej?
Bra. Då säger vi så.
Vi sitter barnvakt. Jag sitter och matar lilla A och försöker få lite uppmärksamhet och ta lite populärkulturellt ansvar samtidigt genom att imitera Yoda när jag matar henne.
Min sambos kommentar:
”det där är vad som händer när Star Wars-generationen får
barn…”
Följt av en djup suck.
Jag kan ha missuppfattat, men jag fick känslan av att hon inte såg det som nåt positivt.
Ett public servicemeddelande till alla er som röstade i melodifestivalen: jag hoppas att ni inser att det HELT OCH HÅLLET är ERT JÄVLA FEL att varenda unge mellan 4-10 år kommer att sjunga ”majj baddy wånts jo gurrl” resten av 2011?
Ert fel. Säger bara det.
Ert fel.
Ni vet i Dum och dummare när Jim Carreys rollfigur utsätter Jeff Daniels för världens mest irriterande ljud?
Örebros kommunala musikskola tog 2008 den idén och vidareutvecklade den till nåt helt eget. Lyssna och njut (?) :
http://www.stacken.kth.se/~vladi/orebros_kommunala_musikskola_2008.mp3
När du står i en kö, t ex i cafeterian, försök då att låta bli att yttra kommentarer som ”om alla andra här förvandlas till zombies kommer du och jag inte ha en chans” om du inte är åtminstone 60% säker på att den du säger det till kommer att ta det på rätt sätt. Tydligen finns det fortfarande en hel del personer som inte ägnar sig åt att fundera på sånt och tycker att det är aningen märkligt att engagera sig i sin egen överlevnad. Och så får man så konstiga blickar.
Men å andra sidan så är det de personerna som kommer att stryka med först.
För övrigt är det inte att rekommendera att somna i soffan när man släckt ner hela lägenheten och tänkt kolla på ”night of the living dead”. Man får så konstiga associationer när man vaknar till och synapserna inte riktigt hunnit koppla. Bara ett tips.