Som djurägare spenderar man en himla massa tid med sina djur. Man leker med dem, motionerar dem, gosar, matar osv. Man pratar dessutom ohälsosamt mycket om deras avföring med övriga medlemmar i hushållet. Just den biten tänker jag mig för övrigt är rätt lik hur man pratar om sina barn, eller så umgås jag i väldigt konstiga kretsar.
Därför blir man sådär ordentligt avundsjuk på såna som har en sån där nästan magisk förmåga att prata med djur. Som Cesar Milan. Som Robert Redford i Mannen som talar med hästar. Såna snubbar.
För visst skulle man vilja prata med djuren? Veta hur de tänker? Hur de mår? Om de trivs.
Jag skulle älska den förmågan.
För då skulle jag kanske kunna förklara för det där pälsklädda fyrbenta puckot i andra änden av kopplet att nyopererade hundar absolut inte ska hoppa upp i snöhögar som en sorts sockerspeedade korsningar av SCUD-missiler och plogbilar!!!
bonjourparesse 